Vaknar i sköna sängen hos T & T. De ska på jobbet och sonen J till skolan. Morgonrutiner. Det är mysigt att vara närvarande samtidigt som man inte vill störa. Man vet ju hur lätt det är att morgonen blir kaos. En nyckel ligger inte där den ska. Skorna står fel. Säkringen går när man ska ordna sitt morgonkaffe för att sedan i hast lämna hemmet.
Jag har fått en nyckel så jag kan ta det lugnt och senare fixa mina grejor. Nyckeln passar inte! Står på insidan till garageporten. Baram och jag vill ut i ljuset. Jag letar fumligt efter alternativ, men förgäves. Frågar förbigående men nej. Alla trevliga. Ringer på hos pappalediga grannen. Klockan är ju nu inte för tidigt. Nere igen. Där är kontrollknapparna. Hur kunde jag missa dessa. Förebrår mig själv över dålig fokus. Snart glömt… He. Lastad står Baram förväntansfull, som jag. Morgontrafiken är minimal. Rullar lugnt och fint. Det är kallt och lite grått. 
Första stopp är hos Cecilia på Kaféet. Parkerar som tidigare. Full fart på fiket. Cecilia och kollegan fixar och serverar. De är verkligen som solstrålar i en grå morgon, vardag med folk på språng. Tar en stor Kaffe och yoghurtbröd med brunost. Sätter mig utanför i rusket då det blir för varmt och mycket folk inne. Ensam med en rökande man vid ett annat bord. 
Tittar på strömmen av pacerande och njuter av tillvaron. Säger så hej till Cissi med en stor kram. Rullar genom Oslos gator. Jag är lite vemodig efter att lämnat Cissi. Saknad, så trevliga två dagar som vanligt när vi två umgås, kompisar. Det är mycket trafik på de större vägarna. Försöker att komma in på min önskade rutt så fort som möjligt. Det börjar att komma några stänk. Stannar upp för att ta på mig regnstället och ser att stoppet är utanför min gamla parkering vid Vigelandsmuséet. Det var den tiden. Sakta lotsar jag mig fram. Här är det lugnare. I bland är det stopp elle omläggning av vägen. Söka söka för att komma vidare. Jag tar det med ro. Kommer in i min meditiva rytm med det närvarande morrandet från Baram. Vädret kommer och går men stämningen är på topp. Vi avverkar i en skön rytm. Är nu en bit utanför Oslo och så kustnära som möjligt. Det är gles trafik, gillar verkligen läget. Det är verkligen
Tar færgan vid Svelvik
toppensträckor. Vid Holmen viker jag av sydöster ut mot Dröback. Tar färjan vid Svelvik. Det är bara fyra bilar och jag. Första färjan på turen. Vid Drammen, ja en bit öster är det större fält med långa sträckningar att plana ut på. Vid Holmestrand visar mætaren trettio mil och jag stannar till på en Shell station.
Tankar och æter en korv, shell Holmestand
Tankar, köper en korv och Cola. Bakom disken en trevlig kvinna med tatueringar. Hon är glad och allert. God korv. Sitter utanför på en röd bänk. Tittar på trafiken och tänker… Ser en av personalen och ber henne ta en bild av mig. Skrattande, naturligtvis. Lånar toaletten. Rullar så vidare. Kommer in på sträckningar som jag kört för länge sedan, nu gamla vägen någon ting. Det är tidigt 90-tal. Körde jag genom Korktrekkern? Lite osäker men den kommer med i min nostalgitripp. Tänk vilka sträckor man lade ner tid på, otänkbart i dag med en helt annan rytm, tid och ökad trafikmängd. Då hög puls, idag lugnt och fredligt. Bondens stress med traktorn mellan åkrarna är borta. Det roliga är att butiker, bensinstationer finns kvar
Korktrekkern
ändå, i motsats till Sverige där de blir K-märkta, förvinner, står övergivna förfallande.Efter en rad med olika sträckningar, kända och nya där alla är ur ett nytt perspektiv, på MC många år senare svänger jag så in på Valleveien. Tidigare avfart, den som vi ofta tog finns inte längre. Det är den nya vägen som drar fram bred och fin. Avfarten, som nu är längre bort har fått fil för vänstersväng. Passerar tidigare vägsnutten, nu med skylt för återvändsgränd. Jag börjar känna mig trött. Vädret är riktigt grått med lite regn. Jag beslutar att inte anstränga mig, avverka. Jag börjar leta övernattning. Jag tältar är det bestämmt sedan länge. Det är så skönt att inte boka i förväg, vilket jag nog inte hade behövt i maj, lågsäsong. Sedan är det billigt och man känner sig fri med öppna vyer, (Öppna landskap, Ulf Lundell). Kommer till en första camping efter Vallevägen, en jag känner till. Det är mörkt och stängt. Barams lykta speglar sig i fönstren till en övergiven reception. Gardiner från flera säsonger hänger övergivna, solkiga mot smutsiga glas. Passerar så avfarten till familjen R hytta. Kommer i håg lite grönområden och deras parkering, kanske. Kommer så till Valle. Optimistisk tanke var en fika här. I mörkret runt hamnen lyser Sparbutiken och det lilla rummet till sjötaxi. Köper mig en kvicklunch och ett äpple. Hittar en stol…
En stund på Valle
Här ligger Valle norr Kragerö .
Sitter utanför butiken på Valle en sen måndag eftermiddag. Det är i mitten av maj. Regnet
Sitter lite trøtt och æter ett æpple på Valle
hänger grått över mig, små skurar kommer och går. Jag har tagit skydd och sitter med mitt äpple och Kvikklunch och funderar. Tänker på trevliga sommrar med bad, fiske, födelsedagsfirande, trevligt umgänge, en fantastisk värdfamilj. Sitter och tänker lite tid. Det blir vissa händelser som sys ihop, lite grovt. Jag firade 40 års födelsedag här för 13 år sedan. Jag kom till Norge 1987 och 13 år senare flyttar min familj till Sverige. Vi har nu bott 15 år + i Sverige. Nu är jag ute på en rundtur på min motorcykel. Inga tider att passa, tiden har spelat ut sin roll och så sitter man här…
Jag tycker att man känner en förväntan på liv och rörelse. Ett sorl. Värme. Glass. Barnskrik. Båtar i rörelse. Ljud från aktivitet. Jo en väntan finns här, en saknad som kommer att vara bortblåst när tiden är där.
Funderar vidare
på tältplats. Frågar ett par männ som latar brädor på en dragkärra. De skakar på huvudena, de verkar vara från öst, som jag, men mera öst, de alltså. De pekar på sjötaxikuren. Han vet allt. Jag öppnar dörren och säger glatt att ska det tydligen finnas någon som vet allt. En större man, ganska rund, glsögon mörkt hår och kraftiga väderbitna händer stiger ut från kontorets andra dörr, toaletten. Han utstrålar värme och vänlighet. Han har hört mig och säger: – ”Är det krisen i Syrien vi ska lösa”. – ”Det är ju aktuellt men jag tror vi håller oss till enklare ting i kväll” säger jag. Han ler. Jag förklarar trött läget. -”Nu ska vi se” säger han och halar upp en liten retro mobil, en sånn som har många dagars batteritid. -”Jag ringer (här förvinner ett namn i några mystiska harklanden och
Tæltplatsen på Valle hos en bonde.
fraser) och hör”. Jo då, Svensken kan få sätta upp tältet nedanför husvagnen. Jag blir upplyst om att forsätta femhundra meter, ta vänster, direkt höger. Det är upphåll. I det gråa ljuset ser jag en stor grön gräsmatta. runt denna sitter det små stolpar med namn tillhörande parkeringsplatsens ägare eller något. En perfekt plats att slå upp tältet på. Precis när tältet är uppe, liggunderlag och sovsäck är på plats kommer regnet. Jag ligger och myser i sovsäcken men är nu lite vaken. Sätter på en liten film, Pojken med cykeln, Fransk. Jag somnar ganska fort.